Ja, nu var det förfärligt länge sen jag skrev i bloggen. Jag har ingen aning var tiden tar vägen, men den sista månaden, kanske t om två sista, har snurrat fortare än nånsin. Jag har varit överhopad med jobb som tagit över både dagar och kvällar.
Fast idag ligger jag hemma och är lite ynklig, har varit sjuk en vecka och efter besök hos farbror doktorn fick jag beskedet att jag har misstänkt lunginflammation. Men jag har upptäckt något fantastiskt den här veckan. Jag har legat en hel vecka i sängen, max varit uppe 10 minuter åt gången, jag har ätit allt nyttigt och onyttigt som kommit i min väg (varför blir man så fruktansvärt sugen på sötsaker och annat mög när man är sjuk?) och ändå har jag inte ökat ett gram i vikt. Min helt fantastiska hosta har dessutom maxat mina magmuskler. Det måste väl ändå ses som en bonus mitt i all ynklighet? :-)

Sista tiden har jag inte tränat så mycket, mest beroende på allt jobb jag haft. Jag har helt enkelt inte hunnit, eller har jag varit så trött att jag bara inte orkat. Och av någon anledning tappar jag alltid lite sugen på träning så här på hösten, jag lider av lätt höstdepression som gör mig nedstämd och ledsen och gör att jag helst vill krypa in under täcket hela dagarna när mörket faller på.

Men helgerna har jag utnyttjat till att spela en hel del golf. Det är utmanande, roligt och frustrerande - allt i ett. Och jag har kommit att gilla det väldigt mycket. Sista tiden har jag hittat rätt i min sving och jag känner att utvecklingen går framåt.

Jag och mannen har ställt upp i tre tävlingar i år. Jag som alltid gillat lagsport mer än individuella utmaningar tycker det är skitroligt att tävla tillsammans. Och vi har varit riktigt framgångsrika måste jag säga. Vi började för ett år sedan och under det här första året har vi harvat, kämpat, utvecklats, gått tillbaka fem steg för att ta sju framåt igen.. Individuellt imponerar vi inte på någon tror jag :-) Men vi har fått några styrkor som gör att vi kompletterar varandra fantastiskt bra. Mannen slår galet långa utslag och har helt fantastiskt inspel medan min styrka ligger på dom halvlånga slagen på 70-100 meter och puttarna.

Första tävlingen vi ställde upp i var Spanienresan, 104 startande par och vi gick i mål på 13 plats, fyra slag efter vinnande laget. Massa bollar i pris minsann. Det var en lycklig dag, första tävlingen och vi fick pris - det var stort.
Några veckor senare var det dags för Sista damernas. Då bjöd jag med mannen att tävla med mig. Han spelade fantastiskt bra och jag harvade mest runt. Men vi lyckades minsann norpa åt oss andra plats.  Ganska generade fick vi välja vårt pris på prisbordet och fick även en blomsterkvast med oss hem. En varsin funktionströja blev det den här gången. Väl användbart både på golfbanan och under mc-stället :-)

Och nu sist, för ett par veckor sedan, ställde vi upp i årets sista tävling - Gåsagolfen. Det är en riktigt rolig tävlingsform där man reggar bästa resultatet under två dagar. Så där man har dåligt på lördagen kan man rätta till under söndagen. Det gör att resultaten brukar bli riktigt bra. Helgen innan tävlingen gick vi ut och spelade en runda. Mannen spelade bedrövligt, har nog aldrig sett honom så usel faktiskt medan jag spelade riktigt bra. Helt plötsligt stämde allting och jag kände mig så avslappnad på banan. Och fråga inte vad som hände under tävlingsdagarna - men vi tog minsann hem hela alltet. Första plats! Seger! Jag kan fortfarande känna glädjen i maggropen efter det. Mannan hämtade givetvis upp sitt spel och jag var lika lugn som helgen innan. Det bara flöt på, kändes så fint - så som det förmodligen SKA kännas när man spelar golf :-) Ja, folk kan säga vad dom vill… men det ÄR roligt att vinna! Man blir glad och man känner sig stolt och duktig.  Det finns egentligen bara ett jobbigt moment med det där. Jag inser att jag aldrig vill vinna en individuell tävling - jag har nämligen extrem scenskräck. Jag blir såååå generad, så blyg och bortkommen av all uppmärksamhet man får. Och så ska man dessutom hålla tal - jeewsees. Nej, det fick mannen ta hand om - jag fick inte fram ett ljud :-)
Och priset? Ja, hahaha, vi fick med oss en varsin gås hem!!! Så nu ligger det 10 kg gås i vår frys som vi ska mumsa på om ett par veckor i glada vänners lag!! Bara att kunna ställa till med en sådan fest känns som en vinst bara det :-)


Det gläder mig verkligen att jag och mannen har hittat det här intresset tillsammans och att vi som trivs ihop, har roligt tillsammans och fungerar så fint även håller ihop som ett team i sådana här sammanhang. Jag tycker det är mycket styrka i det. Vi är så nya golfare än så länge så vi har ingen press - vi skrattar åt våra misstag och kommenterar dom lite komiskt, vi känner ingen press att prestera nåt heller, vilket gör att vi är rätt avslappnade både vårt spel och umgänget med motspelarna. Vi har trevlig helt enkelt!!

Å nu ska vi snart äda redi skaunsk gausamidda, dä ska ble gött!!

Vi ses när vi ses!
Väl mött!
:o)